Sagan

Det var en gång en ganska nöjd man som bodde i de djupare skogarna. Han högg sin ved, jagade sin mat och hämtade sitt vatten i den närliggande kallkällan. Och det är i kallkällan hans dröm eller längtan finns. I botten (och ibland på ytan) kan han se en ö som ligger en bit ut i havet, kan också vara i en sjö.
Ön ligger en bra bit ut i vattnet. Inte för långt bort men längre än att man skulle kunna simma. Ön i sig är inte det han längtar till men ”något annat”, uppleva något annat än det kända i skogen. Vid äventyrets början fick han en ”magisk” flaska av en för honom helt okänd men ändå på något sätt bekant man. Flaskan sades innehålla precis det han behövde när han skulle behöva det. Utan att ha en aning om varför togs flaskan med på resan.
En resa som tog honom till en ogästvänlig plats, ett svårforcerat område som syntes skilja honom från målet. Vattnet skymtade bortom den klippbehängda stranden. Efter att ett tag försökt hitta en passage eller en stig genom området mötte han en man. Som en följd av sina sociala färdigheter kom det sig att han av mannen fick en väg utpekad för sig. Om den vägen ledde till havet eller förbi klipporna vet egentligen ingen. Följden blev i alla fall för vår man att han kunde paddla ut ibland vågorna sittandes i en röd kajak.
Vad innehöll flaskan då? Inget som kan komma utifrån utan måste sökas inom en själv. Tro. Tro på den egna förmågan.

Roland Fransson